Resedagbok // ”Korstævne” i Danmark – en mer sällsynt arbetsresa

Det är lite mer än ett år sedan som jag blev kontaktad av danska körorganisationen Kor72. Inte skulle jag ha haft möjlighet att dra en tre dagars körhelg, korstævne, i Danmark under vårterminen 2025? Utöver det professionella intresset kopplade förfrågan till ett av mina privata intressen. Jag hade länge varit nyfiken på att resa längs med marken i stället för att flyga. Efter lite gemensamma funderingar bestämde vi oss för att kombinera arbete och fritid, och resa iväg med hela familjen, det vill säga två vuxna, barnen på 3 år och 9 månader samt barnens morfar som extra barnvaktshjälp.

Kor72, som är en av de danska motsvarigheter till finska Sulasol, ordnar denna typ av helger flera gånger om året med växlande teman och dragare. Tanken är att främja körverksamheten i det stora och bjuda inspiration och nya musikaliska upplevelser till deltagarna. Just denna stævne var planerad att gå av stapeln i södra Jylland, mitt i den danska landsbygden på en liten folkskola i byn Askov, där deltagarna skulle bo från fredag till söndag.

Jag fria händer gällande repertoar. Som referens fick jag se materialet från den föregående rytmiska stævnen, samt en uppskattning av hur deltagarmängderna har ungefär brukat vara. Många av sångarna har varit med på flera stævnen, men det är också flera som kommer för första gången, berättades det. Så man skulle inte räkna med att folk känner varann från förr.

Både de praktiska och musikaliska förberedelserna kändes väldigt spännande. För syftet av denna text väljer jag att fokusera framför allt på de sistnämnda (reseberättelsen om att ta sig med båt till Stockholm och med tåg till Danmark får bli till en annan gång). Som alltid då man väljer repertoar utan att kunna veta hur gruppen av sångare kommer att bli, fick jag lite chansa på vad som kunde fungera i denna kontext. Min strategi blev att välja material med lite växlande svårighetsnivå, med tanken att sedan välja vad vi till sist betonar enligt gruppens behov och inlärningstakt. Jag ville välja material som jag både känner väl, och som på något sätt representerar mej och mitt musikaliska tankesätt.

Väl framme i Askov bemöttes jag av cirka 60 korister, ett grönskande vårlandskap (- ett smärre under i februari-mars-skiftet!) och en helt härlig sångarglädje. Efter allt det nya och spännande som vi bemött som familj under ditresan kändes det överraskande vant att köra igång med instuderingsarbetet.

Jag hade på förhand varit lite i val och kval gällande just vad jag kan förvänta mig gällande det genremässiga kunnandet – vi befann oss ju i den rytmiska körmusikens lovade land, där vanliga rytmiska amatörkörer enligt min upplevlese sjunger på en nivå och med en suveränitet som många här i Finland bara kan drömma om! Sist och slutligen var det inte alls så olika än vad jag kunnat tänka mej bemöta härhemma.

Vår grupp visade sig vara en blandning av många olika nivåer med varierande behov och också växlande kunskaper inom rytmmusikens estetik. En del snappade upp materialet snabbt som bara den, andra behövde mer repetition och handledning. Det som gladde mej mest var känslan av en stark delad sångarglädje, öppenhet och can do -attityd. Att bli bemött med ett genuint intresse och iver är väldigt tacksamt. Efteråt fick jag särskilt tack för att ha varit uppmuntrande och inspirerande – och att även de som hade haft svårt med det musikaliska hade kännt sig välkomnade och uppskattade. Det känns fint.

Från min egen synvinkel är jag stolt över att ha klarat av att dra veckoslutet på en kombination av danska och svenska, och återliva en del av den danska jag lärde mig 2012-13 i utbyte i Aarhus. Å andra sidan, om jag hade möjligheten att göra om något, så skulle det troligen vara att repetera de danska tiotals-systemet väl på förhand – där snubblade jag flera gånger med halvfemserna och halvfjerdserna. Jag har också reflekterat en hel del runt hur det går till då man vinner förtroendet hos en ny grupp, och hur karisma och gott pedagogiskt spelöga behövs i en situation som denna. Som dirigent vill jag ju gärna tänka att det handlar om musiken och inlärningen – och det gör det ju också, i högsta grad! – men om växelverkan inte fungerar, så kommer man inte närapå lika långt.

Samtidigt som det handlade om en arbetsresa, så njöt jag massor av att få uppleva nytt tillsammans med familjen. Vi kan definitivt rekommendera att resa längs med marken och ta in nya vyer, omgivningar och fordon (barnens favorit) tillsammans!

Ida Olsonen